född 15 januari 1860 i Stockholm, död av en hjärtattack i sitt hem klockan 03.00 den 5 december 1929, var en svensk konstnär och professor vid Konsthögskolan 1898-1925, och från 1918 även vice preses. Åren 1877-1882 var han elev till Edvard Pers??us vid konstakademins principskola och målade bland annat prisämnena Loke fängslas af asarne (1880), Gustaf Vasa inför kung Hans (1881) och Den förlorade sonens återkomst (1882, belönad med kungliga medaljen). 1883 fick Björck akademiskt resestipendium och vistades vintern 1883?C84 i Paris. Vintern 1884?C85 reste Björck till M??nchen, målade några porträtt, bland annat ett i helfigur av sin hustru. Våren 1885 flyttade han till Venezia och på hösten till Rom. Där målade han den stora modelltavlan Susanna (Göteborgs museum) och Romerska smeder (galleriet i Washington, en skiss till samma tavla finns i Göteborgs museum). 1887 målades i Venezia Veneziansk saluhall (nationalmuseum), Lördagsmässa i Markuskyrkan och andra tavlor. Efter en sommarvistelse på Skagen, där han förut tillbringat två somrar, 1882 och 1884, bosatte sig Björck 1888 i Stockholm. Han har sedan huvudsakligast målat porträtt. Bland dessa kan nämnas flera av konung Oscar (bland dem ett på Skokloster, ett i helfigur på Drottningholm, ett med krona och mantel, på Stockholms slott, ett som övergick i tyske kejsarens ägo), prins Eugen vid staffliet (nationalmuseum, 1895), kronprins Gustaf (Stockholms slott, 1900), konstnärens hustru (helfigur, 1891, Göteborgs museum) och friherre Nordenfalk (konstakademien, 1892). Dessutom skapade han några landskap, ett par genrebilder och olika dekorativa målningar. Från 1889 var han ledamot vid konstakademin och lärare vid Konsthögskolan. 1898 blev han professor. Björck var kommissarie för konstavdelningen vid Stockholmsutställningen 1897 och vid Baltiska utställningen 1914 samt för den svenska utställningen i London 1924.  Related Paintings of oscar bjorck :. | prins eugens waldemarsudde | et nodskud | baden saettes i soen | bad pa stranden | Portrait of Anders Rudolf Du Rietz af Hedensberg |
Related Artists:
Arnold Houbraken
(28 March 1660 - 14 October 1719) was a Dutch painter and writer from Dordrecht, now remembered mainly as a biographer of artists from the Dutch Golden Age. He had ten children. His son Jacobus Houbraken (1698-1780) was an engraver of portraits and book illustrations, including books by his father. His daughter Antonina Houbraken also became an engraver for an Amsterdam publisher, and is known today for her embellishment of cityscapes and buildings with animals and people. Houbraken was sent first to learn threadtwisting from Johannes de Haan, who introduced him to engraving. After two years he then studied art with Willem van Drielenburch, who he was with during the rampjaar, the year 1672. He then studied 9 months with Jacobus Leveck and finally, four years with Samuel van Hoogstraten. In 1685 he married Sara Sasbout, and around 1709 he moved from Dordrecht to Amsterdam. Arnold Houbraken painted mythological and religious paintings, portraits and landscapes.
RICCI, Sebastiano
Italian painter, Venetian school (b. 1659, Belluno, d. 1734, Venezia).Painter and draughtsman. He painted light and colourful religious, historical and mythological subjects with a fluid, painterly touch. His rediscovery of Paolo Veronese, whose settings and costumes he borrowed, was important to later Venetian painters. Sebastiano was an itinerant artist, celebrated throughout Europe.
Robert Nanteuil
1623-78 French engraver, draughtsman and pastellist. He was the son of Lancelot Nanteuil, a wool merchant, and submitted his thesis in philosophy, for which he engraved the headpiece, at the Jesuit College of Reims, in 1645. He went on to work in the studio of Nicolas Regnesson, whose sister he married in 1646, before moving to Paris in 1647. His early work mainly consisted of portrait drawings in black lead on parchment (e.g. Paris, Louvre), and he continued to draw throughout his career. He took 155 of his 221 portraits directly from life. His drawing style was influenced by Philippe de Champaigne, and he based his engraving technique on the work of Claude Mellan and Jean Morin. By 1652 he had developed his own technique